Vi gingo över Raiskis frusna, vida vatten, och sågo masugnsflammorna från Romebergabron.

Och solen sjönk så sakta, i stänk av guld mot bergen, och sakta kröpo skuggorna bland enarna på mon.

Som eld och ljus mig smekte dina mjuka jungfruhänder, i himlens kalla stjärnglans såg jag ditt mörka hår.

Och het av lust jag smekte ditt bröst och dina länder, och fick av dig det heliga som endast mannen får,

och nu är allt ett minne, en saga från i går.

Ur Diktsamlingen Svarta ballader, 1917

Årets dikt 2017, Minnet.
Illustration: Lina Karlsson